The end of an era und so weiter.
Hej ni som ännu inte har tappat hoppet om oss!! Det är ju pinsamt hur länge sen det var som vi bloggade. Det har hängt över oss som ett orosmoln, skam och skuld har vi känt.
Men här kommer ett inlägg, faktiskt mitt sista inlägg på denna blogg. I måndags kväll landade jag nämligen på Arlanda igen. Krama mamma pappa hårt hårt som jag inte sett sedan september. Bli attackgosad av Zimba, min katt, aka my one and only. Upp och börja jobba 10.00 på Designtorget dagen därpå, fina jobb jag alltid får komma tillbaka till. Nu väntar kvalitetstid med familj och vänner, julrushen på jobbet samt julemat och juletid och julefrid.
I början av januari är jag tillbaka i Berlin. Våren 2015 firar vi förövrigt 2årsjubileum ihop, jag och Berra. Känns fint. Malin och Klara däremot dröjjer med sin återvändo till typ, mars, vilket är alldels för länge om du frågar mig. Detta innebär ju då att det är slut på vår tid tillsammans i lägenheten på Hermanstrasse 32. Slut på kollektivet med grannen under som tycker att vi går som elefanter. Bäst har det varit (minus påhoppet om jämförelsen med elefanter). Faktiskt bättre än bäst. Så pass bäst att allt skulle låta alldeles för klyschigt om jag försökte sätta ord på det. Så det räcker att bara skriva att jag aldrig haft det så bra i Berlin som denna höst, och att det känns oerhört vemodigt att wiggasinberlin är över. Typ som the end of an era.
Hejdå från Elsa!